Kvacket 3/2020

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Redaktör:Johan Blixt
Utförande:12 sidor
Packningsdatum:24 juni 2020

[PDF] (kräver inloggning)

Hej och välkomna till årets tredje Kvacket! Utöver Kvacket ska du i ditt kuvert hitta ett årsmötesprotokoll. Dessutom följer det med inbjudningar till cirka 150 medlemmar om att betala medlemsavgift för juli 2020–juni 2021, med de nya höjda avgifterna för vuxna i Sverige och utomlands.

Inställt och inte inställt!

Höstens ankistiska aktiviteter brukar ju normalt inledas med ”Världens längsta bokbord” i Stockholm samt Bokmässan i Göteborg. Bokbordet är dock inställt och Bokmässan kommer endast att genomföras digitalt. En annan hösttradition ska dock inte ställas in – ett höstmöte blir det! Boka in lördagen den 24 oktober kl. 13.13 i Åttingen, så ska vi då ta igen allt som inte kunde bli av under årsmötet med råge. Vi hoppas att det senare under hösten ska kunna bli en Ankon också. Mer om det i nästa nummer av Kvacket, på hemsidan samt på sociala medier.

Koll. 2348 Mats Nilsson

Musse Pigg & C:o 1980–2019

Som några kanske har märkt har tidningen Musse Pigg & C:o sedan årsskiftet somnat in efter ett 39 år långt liv. Istället är den ersatt av Musse Piggs Deckargåtor som precis som namnet antyder består till största delen av ensidiga deckargåtor varvat med ett fåtal serier med deckaranknytning.

Innehållet i MP & C:o har varierat kraftigt genom åren. Från början tog den över efter Kalle Anka Extra och seriebeståndet liknande det som fanns i dåtidens Kalle Anka & C:o. Efterhand har dock likheten med KA & C:o alltmer suddats ut och de senaste dryga decenniet har tidningen huvudsakligen bestått av italienska Musse Pigg-serier med en annan, lite mörkare stämning än de traditionella Disneyserierna.

Koll. 2936 Hampus Johansson

Tyska Ankeborgs-kartan

I förra Kvacket tipsade vi om att det fortfarande finns kvar exemplar av den tyska Ankeborgs-kartan att köpa från NAFS(k).

Efter tips från vår vaksamme Kvacketredaktör Johan vet vi nu att Postnord säljer förfrankerade påsar som vi borde använda. Vi kan då justera ner priset 25 kr till 145 kr om vi ska posta den till dig.

Om du hämtar din karta själv på ett möte eller på annat sätt kostar den 65 kronor. Beställ via kansli@nafsk.se.

Ett alldeles särskilt årsmöte!

Ett virus kan stoppa mycket här i världen, men det kan inte hindra kollusorer från att hålla årsmöte. Den 18 april var det kallat till årsmöte och den 18 april blev det också av, men riktigt som vanligt var det inte. De kollusorer som var på plats fick placera ut sig på lämplig distans från varandra i lokalen enligt Folkhälsomyndighetens rekommendationer och handsprit, vinylhandskar och desinfektionsdukar fanns utplacerat, allt för att göra smittorisken så minimal som möjligt. Dessutom fanns det för första gången möjlighet att delta i årsmötet online via videokonferenssystemet Zoom, vilket inte mindre än 19 kollusorer gjorde.

På grund av reserestriktionerna hade även de styrelsemedlemmar som bor på Västkusten blivit tvungna att nöja sig med att närvara online, och därför fick kassören koll. 316 Greger Nässén rycka in som mötesordförande och ordföranden koll. 2348 Mats Nilsson som mötessekreterare.

Mötet började sedvanligt med presentation av alla både när- och därvarande kollusorer, men de som var med via verktyget Zoom upptäckte snabbt möjligheterna att chatta med varandra där, varför det blev minst lika mycket mötesaktivitet på nätet som i lokalen. I synnerhet då koll. 452 Peter Nyrén i nätforumet började rita karikatyrer av mötesdeltagarna var det svårt att hålla allas uppmärksamhet på dagordningen.

Mötesordförande Gregers simultankapacitet ansträngdes till det yttersta då han skulle försöka hålla ordning på vem som ville ha det reella eller virtuella ordet, men förhoppningsvis fick alla som så önskade göra sin stämma hörd och den protokollförda delen av mötet höll på i drygt tre timmar med långa diskussioner kring bland annat medlemsavgifter och möjlighet att få utskick digitalt. Mötesprotokollet medföljer detta utskick.

Någon gemensam middag kunde av naturliga skäl inte genomföras, och inte heller någon traditionsenlig auktion, men två saker som hör årsmöten till fanns dock på plats även detta år: en rejäl fikapaus med te, kaffe, kakor och läskeblask samt en frågesport i regi av Mats N. Detta år gick den under namnet ”Är du riktigt frisk?” och bestod av seriefrågor på temat sjukdom. Trots att (de flesta) serierna som ingick var mycket välkända var frågorna knepiga, och den som lyckades bäst var vår mångårige ordförande koll. 694 Olof Siverbo, trots att han på frågan om vilka fyra personer som drabbats av akut quadro-ontimagosis bara kom på tre (den han missade var Kalle Anka!).

Styrelsen noterade förstås vissa tekniska problem med ljud och bild, men räknar med att kunna lösa dessa och genomföra även höstmötet kombinerat på plats och på distans om virussituationen gör det nödvändigt.

Koll. 2348 Mats Nilsson

Tenggren på Millesgården

Millesgården på Lidingö startade under senvintern en utställning kring konstnären Gustaf Tenggren (1896–1970). Den avbröts som så mycket annat på grund av coronaviruset, men arrangörerna hade den goda smaken att öppna den igen ett kort tag innan den definitivt stängde. Undertecknad hann bese utställningen den sista dagen den gavs (31 maj) och trots soligt väder var där många besökare i alla åldrar.

Om man inte kände till denne ytterst begåvade konstnär fick man veta att han vid unga år antogs till konstskola i Göteborg och sedan gick på Valands målarskola (samtidigt som bland annat Evert Taube). Han fick sedan arbete som illustratör av den klassiska sagosamlingen ”Bland tomtar och troll” under inte mindre än 10 årgångar (fler än John Bauer!). År 1920 emigrerade han till USA och arbetade där som reklamillustratör tills han 1936 rekryterades till Walt Disney Studios för att hjälpa till med arbetet med långfilmen ”Snövit och de sju dvärgarna”, där man sökte någon med europeisk stil.

Hans främsta insats blev dock kring marknadsföringsmaterialet, i synnerhet en klassisk filmaffisch. Därefter hade han stor del i arbetet kring den Oscarsbelönade kortfilmen ”Den gamla kvarnen”. Han var även medarbetare vid filmerna ”Pinocchio”, ”Bambi”, ”Dumbo” och ”Fantasia” och blev känd för sin trolska och i många fall lite kusliga ton i bakgrundsillustrationerna. Efter att ha lämnat Disneystudion ägnade han sig främst åt att illustrera en mängd barnböcker.

I utställningen visades ett hundratal verk av Tenggren; illustrationer, skisser, oljemålningar och böcker skapade under en karriär på över 60 år. Dessutom visades filmerna ”Den gamla kvarnen” och ”Pinocchio” (vilket gjorde att undertecknad äntligen kunde fylla ett pinsamt hål i sin Disney-kunskap, ”Pinocchio” hade jag tidigare aldrig sett …). En mycket intressant och givande utställning som förhoppningsvis kan återkomma vid någon annan tid eller plats.

Koll. 2348 Mats Nilsson

Bild & Bubbla

Nummer 223: Förhandstitt: Mörkt album av Coco Moodysson; De bästa nordiska serierna 2019; Arvet efter mangaboomen – svenska serier och influenser från Asien; Ateljé: Li Österberg (hon gjorde omslaget till NAFS(URIREN) 40!); Nordsken; Det återvunna paradiset – samtal med Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren; Pingviner, pingviner, pingviner – samtal med Joakim Waller; Alessandra Sternfeld – agent med rätt att sälja; Våra serietecknerskor – samtal med Olle Dahllöf; Porträtt: Bitte Andersson; Algerisk höst; Claire Bretécher (1940–2020); Göteborg seriefestival.

Korsord

Här följer ett ankistiskt korsord. Det är nog ganska svårt, så lycka till! I nästa Kvacket publiceras facit.

(En webbversion av korsordet finns här.)

Koll. 699 Per Starbäck

Icke-Disney av Barks

I Kvacket 145 redde jag ut hur sju olika återtryckningar av Carl Barks icke-Disneyserier hängde samman. Nu har det tack vare Kim Weston blivit betydligt lättare att få alla serierna i och med publiceringen av The Carl Barks Library of Burros, Hounds, Bears, Pigs, and Bunnies: The Art of Carl Barks, The Complete MGM Masters (and other non-Disney stories) som innehåller alla 36 serierna (inklusive de tre Droopyserier som bara hade Barksmanus).

Weston har även gett ut boken Restoring Carl Barks som handlar om hur han tagit fram tryckoriginal för tre serier för vilka det saknas bra förlagor: ”Porky of the Mounties”, ”Andy Panda” och ”Serum to Nome”.

Koll. 976 Johan Blixt

Barksoriginal

Förr i tiden hade man inte så mycket respekt för serieoriginal i USA. I samband med tryckningen av exempelvis Barks serier gjorde man kopior för framtida återtryckning (och publicering utomlands) och sen eldade man upp originalen.

Trots detta så har ungefär 200 av Carl Barks serieoriginal överlevt. Vilka som överlevt kan man läsa om i Matti Eronens bok Carl Barks’ Surviving Comic Book Art

från 1994 (finns i Lånelagret, nafsk.se/bibbla).

Nyss, med ankistiska mått mätt, kom så en uppföljare: Carl Barks’ Surviving Comic Book Covers (2017) som går igenom de 21 omslagsoriginal som finns kvar, av de totalt 256 som han gjorde.

Om man nu skulle vilja köpa ett serieoriginal, hur går man då gå tillväga? En möjlighet är Heritage Auctions (comics.ha.com) där det dyker upp Barkssaker med jämna mellanrum. Utöver serieoriginal så kan man hitta oljemålningar, litografier, illustrationer och skisser.

Sedan 2010 har man kunnat lägga bud på ett fyrtiotal original. Någon sålde år 2010–11 nästan alla sidorna från ”North of the Yukon”[1] och exkluderar man de sidorna så landar man på ungefär två sidor om året fördelat på US 13, 60–63, 69, WDC 165, 405 och DD 26 där WDC 165, 405 och US 69 är omslag.

Nå, vad kostar då ett original? Förra året gick omslaget till WDC 165 för 50 400 dollar (inklusive slagavgift) vilket verkar vara rekordet på Heritage Auctions för Barksoriginal! Om man nu inte måste ha ett omslag så kunde man i år för bara 19 200 dollar få sidan fem från US 61 [2].

Två av sidorna har sålts två gånger, nämligen sidan 16 från US 59 som 2011 gick för 7 170 dollar och blott två år senare för 19 120 dollar (63 procent per år i värdeökning!) och halva sidan 16 från DD 26 [3] som gick från 11 950 dollar 2010 till 17 925 dollar 2016.

Koll. 976 Johan Blixt

  1. Uncle Scrooge 59 (1965) KA 52/1966.
  2. So Far and No Safari (1966) Farofylld safari KA 44–46/1966.
  3. Trick or Treat (1952) Carl Barks samlade verk 10 (2008)

Äntligen!

Den hett efterlängtade Der Donaldist nr 156 har nått oss. Vi får äntligen veta vad som egentligen hände i Freiburg april 2019.

Vad som hände i den annars så fridfulla staden var att donaldister, ditresta från Tysklands alla hörn, ägnade sig åt den 42:a donaldistiska konferensen. Delegaterna fick sig till livs bland annat ett spännande föredrag om Ankeborgs grundämnen (se nedan), ytterligare en slutgiltig teori om var Ankeborg är beläget, innefattandes flera alternativa universum, vart och ett med sitt eget Ankeborg (vilket skulle förklara vissa inkonsekvenser mellan olika serier) och en intressant redogörelse för ett försök att medelst musik framkalla laviner.

I kongressrapporteringen ingår i vanlig ordning ett rikligt bildgalleri med mer eller mindre vakna donaldister i full färd med att antingen äta eller lyssna (?). Knappt hälften av denna Der Donaldist upptas av ”Det periodiska systemet i Anaversum” av den kände ankemisten Ralph Hössel. År 2019 utsågs av UNESCO till det periodiska systemets år, vilket inspirerade honom till att noggrannare studera motsvarigheten i Ankeborg och hela omkringliggande anaversum.

Kortare: En mycket lång och faktaspäckad artikel med periodiska systemets historia och dess tillämpningar i Ankeborg som utmynnar i ”De kemiska ämnenas kubiska periodiska system” som en modell hur de specifikt anatematiska grundämnena kan inordnas i ett system med våra ordinära grundämnen.

Betydligt längre: Efter inledningen med periodiska systemets historia under 150 år presenteras några kända kemister i Ankeborg (Kalle, Jocke) och den donaldistiska forskningens kemiska ståndpunkt. Denna artikel stöder sig i stora delar på Bernd Krauß stora forskningspresentation från 2004. Sedan följer en genomgång i atomnummerordning av ett stort antal av våra vanligaste grundämnen med påvisad förekomst i Ankeborg. Rikligt med illustrerade berättelseexempel.

Del 2 inleder Hössel med en genomgång av grundämnena i Ankeborg. Först en tabell med Carl Barks namn på ämnena jämfört med Erika Fuchs tyska översättning. Intressant vore ju att jämföra även med de svenska namnen, som jag tyvärr inte har tillgång till. Fuchs har lyckats väldigt bra med de flesta namnen, men vissa översättningar är rätt märkliga. Nosuchium heter självklart Nixissium på tyska, men varför whatissium blir Gibsnixium är för mig oklart. ”Gibs nicht” betyder ju ”finns inte”. Sedan följer en ytterst noggrann genomgång av de ankeborgska grundämnena. Förr att få in dessa, som med största sannolikhet är bestyckade med anaprotoner och ana-neutroner, i periodiska systemet krävs en ytterligare dimension med antalet ana-element angivet. Detta problem löses enklast med ett kubistiskt periodiskt system.

Vidare i tidningen finns en synnerligen ambitiös genomgång av alla Barks-serier med Alexander Lukas, där kortfattad handling och typ av lycka noga specificeras. Typisk bild, minnesvärda citat och ”vinnare” anges också.

Pust! Så här långt kommen i tidningen börjar de ankistiska receptorerna bli övermättade, och den sjusidiga artikeln om fornfynden av den hittills okända arten eswatinia donaldnontrumpi blir bara för mycket, även om detta fynd påstås bevisa att den nuvarande amerikanska presidenten, trots vissa likheter på karikatyrer, inte på något sätt är släkt med någon varelse i Ankeborg.

Quizet som avslutar tidningen verkar ännu obegripligare än de tidigare.

Koll. 2844 Ruben Horn

NAFS(k):s medlemsavgifter

Medlemsavgifterna för vuxna höjs den 1 juli 2020. Jag har därför rotat i arkivet lite för att berätta hur våra olika avgifter har utvecklats genom åren. Det blir ingen totalgenomgång men förhoppningsvis intressant ändå!

Ordinarie avgifter

Den första kända medlemsavgiften var 5 kr per termin, 10 kr per år. Jag har inte hittat nån uppgift om när den beslutades. I protokollet från mötet 16 mars 1977 står det att kassör koll. 314 Stefan Diös ”krävde ett snabbt inlämnande av medlemsavgifterna”. Vad som däremot finns kvar är NAFS(k):s första kassabok! Där framgår att jag betalade in den allra första medlemsavgiften den 21 mars 1977. Stefan betalade senare samma dag. Den tredje grundaren koll. 315 Frederik Ekehed betalade sin avgift den 25 april.

Årsmötet 1978 höjde avgiften till 15 kr per år och 10 kr per halvår. Först att betala den var koll. 339 Anders Berglund. Årsmötet 1980 avskaffade halvårsavgiften men behöll årsavgiften. Följande sex år höjdes avgiften flera gånger, upp till 50 kr 1986. 1991 höjde vi till 75 kr och 1995 till 90 kr. Sedan dröjde det längre mellan höjningarna: 120 kr 2002 och 140 kr 2010, som följdes av den längsta perioden utan höjning, drygt 10 år.

Vad skulle tidigare avgifter ha kostat omräknat till dagens pengavärde (maj 2020) enligt konsumentprisindex? Inför senaste höjningen 2010 tog Johan fram statistik som han nu hjälpt mig att komplettera. I början ökade avgifterna snabbare och nästan fördubblades till 1984 omräknat för inflation. Avgiften 50 kr 1986 skulle ha motsvarat 104 kr idag. Höjningarna 1991 och 1995 var modestare. Efter nästa större höjning 2002 till 120 kr (motsvarande 147 kr) har vi följt inflationen ganska bra.

Livstidsavgifter

Årsmötet 1981 beslutade att införa en livstidsavgift på 250 kr. I protokollet konstaterade koll. Diös att den är ”en bättre affär än många tror”. Livstidsavgiften motsvarade 12,5 årsavgifter. En livstidsavgift får inte vara så hög att ingen vill betala den, men den får inte locka för många heller, för då får föreningen i sinom tid akut inkomstbrist. Livstidsavgiften har ofta varit ett ankistiskt belopp: 1983 höjdes den till 313 kr, 1987 till 671 kr. 1986 var ett ”bottenrekord”: avgiften höjdes då till 500 kr, bara 10 årsavgifter. 2002 blev den 1976,72 kr – motsvarande NAFS(k):s grundandesekund – vilket höjde ”livslängden” till 16,5 år. Årsmötet 2010 beslutade att införa en livstidsavgift på 4711 kr för utlandskollusorer (ett inte så ankistiskt tal, det är en eau de cologne) eftersom en högre årsavgift för dem infördes. Höjningar 2011 och 2020 innebar att antalet år för livstidsavgiften fortsatte att öka. Från och med juli 2020 motsvarar den cirka 27 årsavgifter.

Knatteavgifter

Årsmötet 1986 införde en lägre avgift för knattar (högst 18 år) på 35 kr. På årsmötena 1991, 1995 och 2002 höjdes båda avgifterna. Knatteavgiften motsvarade cirka 70 procent av vuxendito. På årsmötet 2007 ville styrelsen behålla knattarnas 80 kr, men förslaget röstades ner. Ett nytt beslut sänkte den till 60 kr, hälften av vuxenavgiften. Detta förhållande bibehölls vid höjningen 2010. På det senaste årsmötet 2020 föreslog styrelsen att knatteavgiften skulle kvarstå på 70 kr medan årsavgiften för vuxna höjdes till 160 kr.

Koll. 316 Greger Nässén

Der Donaldist 157

presenteras som ett experiment av Christian Pfeiler, som representerar ”centralreducktionen”. Man har nämligen valt att publicera tre bidrag som inte är exempel på ankistisk forskning, utan fastmer utgår från de ”Stammtischgespräche”, som de tyska ankisterna fört och för på olika orter. Ett Stammtisch (”stambord”) är en mycket tysk företeelse, där en grupp människor – vänner, släktingar, kolleger, folk med gemensamma intressen osv – träffas regelbundet på en Kneipe (tysk ölstuga; svårt att hitta någon riktigt bra svensk översättning) för att spela kort, dricka öl och/eller diskutera livets väsentligheter. Reducktionen ber om läsarnas synpunkter på experimentet, så vi får kanske anledning att återkomma i ärendet.

Det första bidraget är emellertid inte hämtat från något Stammtisch, utan utgår från ett föredrag av Reinhard Cziske, hållet vid D.O.N.A.L.D.:s kongress 2019 i Freiburg. Det som avhandlas är lögn, förbannad dikt och allmänt svindleri i ankornas värld. Den rikt illustrerade artikeln är exemplarisk, d.v.s. den listar exempel utan någon direkt teoribildning som bakgrund, vilket framkallar många leenden vid återseendet av kungar av Amerika, gurkskurkar, slemma jurister och fastighetsmäklare samt bedrägliga anksläktingar, men bidrar möjligen inte direkt till den ankistiska teoribildningen. Det konstateras emellertid att ankorna alltid tycks lita på det skrivna/tryckta ordet, oavsett vilka anspråk som framförs och vilka filurer som framför dessa.

Nästa bidrag ställer oss inför en del språkliga problem. En grupp Stammtisch-ankister som kallar sig ZK der SED (vilket normalt uttyds Zentralkomitee der Sozialistischen Einheitspartei Deutschlands, alltså det statsbärande partiet i DDR, men här skall betyda ZusammenKunft der SüdEuropäischen Donaldisten) sysselsätter sig utförligt med historien om guldmånen [1]. Figuren som ankorna träffar på (hr Multum från Venus) heter både i original och i tysk översättning Muchkale, vilket kan tolkas som ”mycket grönkål” på engelska, men naturligtvis blir meningslöst på tyska. Den växt han är så förtjust i är ”skunk cabbage” (uppenbarligen björnkalla på svenska, tack Wiki), vilket på tyska översatts till sallat (och på svenska till rädisor). Nå, i alla fall går man igenom alla berättelsens inadvertenser och kommer dessutom fram till att hr Multum själv måste vara en bedragare, eftersom venusianer ingalunda ser ut som han – vi vet från berättelsen om rymdbrevbäraren att de är tre meter långa humanoider. Multums avsikter med bedrägeriet är oklara, men rymdmånen antas i alla fall vara avfall från Mars, där ju guld är värdelöst.

Därefter presenteras kort ett jubileum: det är femtio år sedan det banbrytande standardverket Die Ducks – Psychogramm einer Sippe av Grobian Gans (pseud) kom ut på det ansedda Rowohlt Verlag (rororo 1481). För att högtidlighålla detta anordnades en uppläsning av valda delar av boken på statsbiblioteket i Berlin. Evenemanget lockade inte mindre än tre (3) åhörare.

Ytterligare ett kort bidrag, av Viola Dioszeghy-Krauß, behandlar försök till intelligensmätning genom olika studier av skallen eller hjärnan, dels i form av ren frenologi, dels i form av diverse högljudda apparater, som på något vis registrerar aktiviteten i hjärnvindlingarna.

Sedan är det så åter dags för Stammtisch: deltagarna i detsamma i Frankfurt (som kallar sig G.R.Ü.N.E. S.O.S.S.E., ”grön sås”, och ja, förkortningen går att skriva ut, men då behöver jag en sida till) utgår från berättelsen om farbror Joakims passion för te gjort på muskot [2] och gör en exposé, där vi får veta allt om muskot och dess historia. Mycket intressant är det hela om än inte särskilt ankistiskt. Eller så är det just detta det är …

Efter denna utsvävning får vi ge oss ut i rymden igen. I ett bidrag av Jens Richter skriver han om resor till månen och de faror som stundom tycks vara förknippade med dessa. Richters bidrag är en kommentar till en artikel av paTrick Martin, som såvitt jag kan se endast finns publicerad på hemsidan. Det enda äventyr som behandlas är Guldrush i rymden [3], och slutsatsen blir att ankornas eventuella rädsla för månfärder är helt omotiverad.

Det sista Stammtisch-bidraget kommer från Köln och sysselsätter sig med berättelsen ”Här går det undan” [4] där Kalle luras att bli kapten på en föga sjöduglig skuta. När den sjunkit till havets botten utbrister Kalle i den tyska översättningen ”Seemannslos!” (sjömannens lott). Detta är visserligen den tyska titeln på filmen Äventyrens skepp (Down to the Sea in Ships), men Stammtisch-deltagarna tycker sig se anspelningar på den tyska Große Freiheit Nr. 7, som gjordes under nazisternas regim. Vi får därefter en utförlig genomgång av filmens tillkomsthistoria, bönors egenskaper och valars anatomi och klassifikation.

En sida ägnas åt kviss: lösningen på förra numrets uppgift var en gåsliknande väninna till Kajsa (Frau Humperdink), och ledtrådarna den här gången tycks mig också helt omöjliga.

I utgåvans mest omfattande artikel, som utgör något så ankistiskt som den fjärde delen av en trilogi, sysselsätter sig Viola DioszeghyKrauß med den viktiga frågan om religionens betydelse i ankornas värld. Hon uppfattar en klar diskrepans mellan Barks originalmanus och dr Erika Fuchs översättningar i så måtto att den senare oftare än befogat använder uttryckssätt som antyder att ankorna har en religion liknande vår – det talas om himmel och helvete, mein Gott osv. Detta har mycket sällan någon motsvarighet hos Barks. Det brukar antas att ankorna lever ett liv som inte präglas av religiösa föreställningar, medan däremot vidskepelse spelar stor roll, men Viola Dioszeghy-Krauß söker leda i bevis att detta bara gäller den uppfattning om (kristen) religion som återfinns i västvärlden, där födelsen spelar en central roll. Eftersom den tyska ankistiska forskningen håller det för en sanning att alla varelser på Stella anatium kläcks ur ägg – även humanoider saknar navel – måste man tänka sig en religion av annat slag. Slutsatserna går ut på att det finns en hämndgudinna av samma typ som Kali, och att man föreställer sig henne som en typ av gigantisk myra, ett djur som i ankornas äventyr och föreställningsvärld ofta tillmäts en oproportionerligt stor betydelse. Slutligen formuleras också tio budord, som nästan alla går ut på att frosseri uppmuntras.

Avslutningsvis finner vi så en redogörelse för en Zwischenzeremoni, som bestod i en utflykt till Harz, där bland annat berget Brocken återfinns. Detta brukar i Tyskland identifieras som motsvarigheten till Blocksberg, dit häxorna flyger på valborgsmässoafton. Således hade en del av uppgifterna anknytning till vår kära Magica, medan andra var kopplade till den imponerande hängbro som finns i området.

Koll. 1994 H. O. Thulin

  1. The Twenty-four Carat Moon US 24 (1958) Guld-månen KA 40–41/1974
  2. A Spicy Tale US 39 (1962) En kryddad historia KA 29–31/1963
  3. The Loony Lunar Gold Rush US 49 (1964) KA 17–18/1965
  4. WDC 53 (1945) KA 47/1975

Vem är vem i Ankeborg?

Under de senaste åren har flera välgjorda serieböcker med intressant ankistiskt innehåll utkommit. Genomgående eller snarast allt som oftast har böckerna kretsat kring ett speciellt tema. Så är också fallet i den bok jag nu tänkte recensera.

Maya Åstrup är en dansk författare som skrivit manus till knappt 100 Disneyserier från 1997 till idag. Antagligen okänd för de flesta men har man prenumererat på Kalle Anka & C:o det senaste decenniet har man säkert stött på hennes historier flera gånger. I ”Vem är vem i Ankeborg” samlas ett urval av hennes bästa serier där många av de karaktärer vi känner igen från Ankeborg finns representerade. Nästan varenda en av de ankistiska huvudfigurerna har fått en historia tillägnad sig, allt ifrån Kalle Anka och Musse Pigg till Pontus von Pluring och Figaro. Totalt 31 berättelser varav alla förutom en tidigare publicerats i KA & C:o.

Jag hade en prenumeration på Kalle Anka & C:o mellan 2011 och 2015 och några av de serier därifrån som jag minns allra mest och bäst var författade av just Maya Åstrup. Den här boken gav mig således chansen att få återuppleva några gamla favoriter som jag inte läst på länge, tillsammans med nya serier som jag inte tidigare läst. Förutom glädjen att läsa om några favoritserier gav genomläsningen mig nya insikter som jag inte tänkte på när jag läste serierna för första gången. Varför gillade jag de här serierna mer än de andra jag läste vid tiden? Jo, svaret på den frågan finns i författarens förmåga att fånga karaktärernas personlighet och med värme och omtanke förvandla och förädla det till en bra historia. Det märks att Maya har läst mycket Kalle Anka för det finns en genuin bakomliggande kärlek till figurerna i de flesta serierna i boken. Genom att utgå ifrån en figurs karaktärsdrag och sedan bygga vidare och utveckla intrigerna utefter det har Maya lyckats skapa en modell för sina historier som jag tycker fungerar utmärkt.

Bland alla serierna i boken finns det självklart några jag uppskattar extra mycket. Värda att nämnas är ”Det var en gång … eller två” där Kalle och Kajsa nästan gifter sig (?!) och ”Fjärilseffekten” där en kedjereaktion av tillfälligheter orsakar vissa missöden och förvirringar. Den första är tecknad av César Ferioli som också tecknat bokens vackra omslagsbild. Förutom Ferioli är serierna i boken tecknade av flera olika personer. Alla gör det bra men ingen kommer upp i Feriolis klass.

Bokens utformning och design liknar jubileumsböckerna från 2018 och är väldigt snygg i mitt tycke. Jag tycker också det är ett lovvärt initiativ av Egmont att ge ut en bok som bara koncentrerar sig på serier från en ganska okänd författare och med uteslutande material från det här århundradet. Sammantaget blir omdömet 4 igelkottar av 5 och en stark rekommendation till de kollusorer som vill läsa något av de bästa från 00- och 10-talets ankserier.

Koll. 2936 Hampus Johansson