[swedish] Vad skall det vara?

[Kjell Croné]

Apropos (apropå) denna eviga "mej/dej/sej"-debatt,
vill jag återigen påminna alla om att stavningen i alla tider har ändrats.

Vår nuvarande stavning är väl oftast en återspegling av hur orden uttalas
*eller* uttalades förr i tiden.
Det talade språket kom först och skriftspråket är ett senare påhitt.
Det är väl troligt att man förr faktiskt sa "mig", "dig" och "sig".
Och man sade säkerligen "säger" med "g", jag tror t.o.m. att jag hört äldre
säga "jag säger dig" uttalat exakt som det stavas.
Det kanske finns gamla inspelningar på vaxrullar från 1800-talet som bevisar
att folk faktiskt talade på detta vis.
 
När man läser gamla kyrkoböcker ser man ibland häpnadsväckande varianter,
som säkert skulle få Stefan (Diös alltså, men kanske också Persson) att
drabbas av blodstörtning.
Vad sägs om sockennamnen Töcksmark och Fryksände som ibland stavas "Tyxmark"
respektive "Fryxända".
Denna stavning tycker jag personligen är helt förkastlig, men ganska
festlig.

Det finns massor av ord som är felstavade i dagens skriftspråk, framför allt
ortsnamn.
Jag tror inte många reagerar på ortsnamnet "Herrljunga" (järnvägsknut i
Västergötland),
men här rör det sig tydligen om ett hörfel, kanske av en halvdöv präst från
en annan del av landet, som inte visste bättre.
Egentligen borde ortsnamnet stavas "Hargånga", dvs en sammansättning av
"harg" och "ånga", inte av "herr" och "ljunga".

Och hur kan vän av stavningsording acceptera "Växjö"? Det borde vara
"Väcksjö", eller hur?
I analogi med dessa missförstånd skulle man kunna skriva "Stokolm"
("Stockholm").
Vad tyx om det?

kjell