Carl Barks samlade verk

[Simon Wigzell]

En liten recension som jag postade på SeF-listan men som egentligen  
passar bättre på den här listan :-)  En övervikt för (tyvärr) det  
negativa med utgåvan eftersom det var det som jag reagerade mest över.




Ömsom vin, ömsom vatten, men tyvärr är vinet för utspätt för att den  
samlade utgåvan av Barks ska få något högre betyg från mig. Det som  
är rätt är utseendet; böckerna ser riktigt trevliga och lyxiga ut,  
vilket de borde göra med tanke på det höga priset (drygt 500 SEK /  
bok), men själva boxen ser lite billig ut. Artiklarna är helt OK och  
läsvärda, även om de kanske inte innehåller så mycket nytt för de  
redan inbitna Barksläsarna, och det är väl de som är målgruppen  
här :-) Textningen har inte lika mycket spänst i sig som originalets,  
men får iallafall godkänt.

Det som inte är ens i närheten av godkänt är den usla översättningen;  
till en sån här föregiven lyxutgåva som ändå drar in mer än 30  
miljoner åt Egmont borde en ny och bättre översättning ha gjorts.  
Översättningarna har valts bland de redan existerande, ibland putsade  
eller kompletterade, men inte har det blivit bra för det. Barks flyt  
i språket saknas nästan helt, och språket har dessutom simplifierats  
i hög utsträckning vilket gör att mycket av intrycket går förlorat.  
Barks flitiga användning av målande uttryck försvinner också.  
Dessutom är det vanligt med modifieringar av vad som står i  
originalet, och oftast helt meningslösa dylika.

Jag är medveten om att Kalle Anka-översättarna historiskt har haft  
ett gott rykte, men tyvärr tycker jag det är oförtjänt, åtminstone  
som det uppfattas av mig som en nutida läsare. Vad som är bra är  
vissa enstaka ord (läskeblask är det exemplet som brukar tas upp, och  
det är ett utmärkt ord), men en översättning består inte bara av  
enstaka ord. Det är möjligt att det handlar om ett dåligt val av  
vilka översättningar man har valt att använda i boken, och i så fall  
är det urvalet som ska kritiseras.

Simon W.


För att vara lite petimäteraktig kommer här några exempel från den  
första serien jag läste i CBSV; jag slog helt enkelt upp volym XI  
eftersom den är från Barks bästa period, och började läsa en serie  
mitt i. Serien det blev var WDC & S 155, där Joakim placerar en kruka  
med pengar vid regnbågens slut för att se vem som ska få ärva hans  
pengar.

Saknat flyt
Knepigt med konkreta exempel eftersom det mestadels här handlar om  
samspel mellan repliker, men vad sägs om hackigheten i Kalles replik  
"Jag försöker bita i dem! AJ! De är minsann äkta!" jämfört med  
"Yowch!...Doggone! They ARE real!"? Notera också den meningslösa  
ändringen med ett jag i meningen, något som låter mycket onaturligt.

Simplifiering / Målande uttryck
Förra repliken passar in här, men andra exempel är lätta att hitta:  
"...dollars in coins and greenbacks" -> "...10000 kronor", "Map of ye  
buried golde" -> "Skattkarta", "...a spanish galeon, trying to escape  
Drake's flotilla, buried..." -> "...en spansk sjörövare har en gång  
grävt ner...", "...the oldest sucker gag in the world..." -> "...en  
sån svindel...", "mountain of mazuma" -> "berg av pengar"

Meningslösa modifieringar
Första nämnda repliken hör hemma här också (det är faktiskt en  
eminent usel svensk replik), men det finns annat. När Knattarna har  
hittat sin kruka guld dyker Alexander upp. I originalet finns det en  
anledning, men det har ändrats i sin svenska version (och återigen  
har originalet en rytm och språkglädje som saknas i den svenska  
översättningen):

  "At this moment Gladstone Gander, loafer, bum, chiseler, and  
connoisseur of the fast buck, comes along!
- Did you send for me, Uncle Scrooge?"

->

"Just då kommer dagdrivaren och storskrytaren Alexander Lukas  
klivande...
- Var det mej du ropade på, farbror Joakim?"

I originalet har alltså Joakim logiskt nog låtit skicka efter  
Alexander, men på svenska har alltså Joakim ropat på honom, vilket  
för läsaren är en smula förvirrande eftersom ett rop, till skillnad  
från ett bud efter honom, inte visar lika tydligt att Joakim har en  
plan med allt, och dessutom har inget rop synts till; ett bud efter  
Alexander kan ha skett tidigare, men ett rop borde ha setts till i  
serien. Barks visste vad han gjorde och hans serier håller ihop både  
logiskt och storymässigt, något som försvinner här där Joakim inte  
längre framstår som lika kalkylerande och storyn dessutom har ett  
"glapp" i sig.

En annan meningslös modifiering är i priset på bilen som Kalle köper.  
I originalet har han fått $1000 dollar och bilen kostar $2000, så när  
Joakim kontrollerar vad han gjort med pengarna har han alltså inte  
bara gjort av med $1000, utan han är nu skyldig samma summa. I svensk  
version har Kalle fått 10000 SEK men bilen kostar 50000, så han är nu  
skyldig 40000. Återigen, Barks var en extremt skicklig serieskapare  
och han var säkerligen medveten om det ironiska i att Kalle har  
lyckats bli skyldig precis lika mycket som han ursprungligen fått,  
men på svenska försvinner den subtila poängen.

Pust o pes; det får räcka för nu. Alla översättningar är måhända inte  
lika undermåliga, men samma irriterande brister är alltför  
förekommande i böcker som trots allt är så pass dyra som de här. Och  
inte förstår jag heller varför man valt "plattism" istället för  
"klavism" för det engelska "flipism" i den klassiska  
slantsinglingsserien; mycket oklart vad något platt har att göra med  
att singla en slant, förutom att en slant givetvis är platt...