Re: Ris och Ros till Diös

[Stefan Diös]

Vad roligt ni har på listan när jag är borta! Och det är jag ju nästan 
alltid numera. Många säger, med viss rätt, att jag är borta även när jag är 
hemma. Nåja, nog om detta.

Frågorna om talspråksformer och utropstecken är intressanta och lyckligtvis 
rätt så enkla att besvara. Den alltid förträfflige Greger ryckte ju in och 
sa kloka saker, men jag kan väl försöka utveckla ämnet en aning på mitt 
mångordiga vis.

Precis som Greger säger har policyn i KA & C:o mycket länge varit sådan att 
talspråksformerna "mej", "dej" och "sej" har använts i serierna. 
Förmodligen har dessa former en gång ansetts göra texten mer lättläst och 
mindre högtravande. Däremot har man behållit skriftspråksformerna av andra 
vanliga småord som t.ex. "och", "jag", "det" och "är". Man kan märka 
skillnaden mot vissa andra svenska serietidningar, som har velat göra 
dialogen ännu "folkligare" genom att förpratliga även skrivsättet av sådana 
ord.

Jag är ju van vid Kalle Anka sedan späd ålder, så det kanske inte är 
konstigt att jag finner vårt val av skrivsätt ganska väl avvägt. Jag minns 
att jag som liten hade svårt att läsa t.ex. 91:an, som (åtminstone så som 
jag minns den) var full av ord som "å", "ja", "de" och "e". De återkommer 
så ofta att läsningen kan kännas lite sönderryckt. Tydligen är jag inte 
ensam om detta tänkesätt. Jag tror att de flesta större svenska ordböcker 
och ordlistor upptar "mej"- formerna som fullt acceptabla, men jag får inte 
en känsla av att "ja" skulle accepteras som stavning av "jag" i någon 
seriös ordlista, även om ordet säkerligen uttalas så i de flesta talade 
situationer. (Man kan tillägga att många av dessa småord uttalas olika i 
olika delar av landet, vilket ytterligare talar för att använda 
skrivspråksformerna.)

Däremot använder vi inte i Kalle Anka skrivsättet "dom" för "de" eller 
"dem". Det skulle man kunna göra eftersom den formen också finns i 
ordlistorna och används flitigt i t.ex. dagstidningarna. Själv tycker jag 
emellertid inte om den, även om jag inser att det i stor utsträckning är en 
smaksak. Stavningen "dom" slår mig som slarvig och jag reagerar varje gång 
jag ser den i skrift. Förmodligen på samma sätt som så många har skrivit 
hit till listan att de gör när de ser orden "mej", "dej" och "sej"!

Nåväl. "Mej"-orden fanns alltså i Kalle Anka långt före min tid, och jag 
har trivts bra med dem och inte velat ändra den principen. Väl att märka 
försöker vi dock vara noga med att skilja på tal- och skriftspråk även i 
serierna. Den uppmärksamme läsaren märker alltså att det står (eller 
åtminstone ska stå) "sig" i beskrivande textboxar av typen "Skurkarna 
närmar sig hastigt!". Likaså om någon anka läser upp direkta citat ur något 
brev eller dokument, så ska det stå "sig" i pratbubblorna. Om däremot någon 
i serien berättar en historia medan den återupplevs i rutorna, så blir det 
"mej" i textboxarna så länge det citeras ur en replik. Krångligt att hålla 
reda på ibland, och jag behöver inte söka särskilt länge i mitt 
textregister för att finna ställen där jag har slarvat. Men då finns det 
ju, som sagt, redaktörer som kan gripa in och rätta.

Denna policy behöver inte vara huggen i sten. Om jag vill ändra på den kan 
jag diskutera saken med mina redaktörer, och naturligtvis tvärtom. Kommer 
vi då fram till att det vore bättre att skriva "mig" så är det förstås bara 
att börja göra det. Jag skulle inte dö av det, men jag känner heller inget 
överhängande behov av en sådan ändring. Det finns exempel på andra fall 
under årens lopp där vi har ändrat vissa smärre skrivprinciper. Kanske kan 
jag ta upp något sådant fall vid tillfälle, men just nu ska jag antingen ta 
en paus eller gå vidare till nästa lilla ärende i brevkorgen.



S Diös