[SPG:rpd=50]Re: Gröngölingstitlar

[Stefan Diös]

Andreas E-son:


>Samtidigt som jag testar att använda 
>Ankismlistan för första gången, passar jag på 
>att på ämnet ställa en fråga till herr Diös:
>Hur går du till väga när du skapar en 
>gröngölingstitel? Hittar du på förkortningen 
>först och så ser vad det kan bli av det, eller 
>börjar du från andra hållet med vilka ord som skall vara med?
>
>För övrig får man väl ändå påstå att vi har med 
>en mästare att göra. Inte kan man väl annat än 
>beundra någon som hittar på en förkortning som 
>H.O.K.U.S.P.O.K.U.S.T.U.G.G. (Historien Om 
>Knattarnas Upprinnelse Som Pojkscouter, 
>Organisatoriska Konnässörer och Urstyva 
>Storsamlare av Titlar, Utmärkelser och Gröngölings-Grannlåt)



Välkommen till listan! Kul att ha dig här, och 
jag får säga att du inleder på bästa tänkbara 
sätt. Med en hälsosam dos smicker kommer man 
alltid långt! :-) Åtminstone kan man få ett långt svar.

Jag tackar för berömmet, men förstår egentligen 
inte frågan ... det är ju så enkelt, man bara 
skriver de rätta orden och sen förkortningen som 
bildas av de första bokstäverna ... Då blir det 
ju automatiskt den rätta titeln, eller hur? Sen 
kan man för det mesta, rent händelsevis, läsa ut 
det som ett eget ord. Det är så det funkar hos 
Gröngölingarna, annars har man gjort fel.

Nåja. I verkligheten krävs det kanske lite mer 
hantverkspyssel ibland. Min metodik ligger oftast 
mitt emellan de båda du föreslår: man funderar på 
om man behöver börja med förkortningen eller med 
de enskilda orden, vilket kan variera efter 
sammanhanget; och sen går man fram och tillbaka 
och rycker lite grann i trådarna åt båda hållen 
tills det blir klart. Ungefär som när man löser 
Dubbelkrysset i Dagens Nyheter på söndagarna. Det 
här är en lite speciell aspekt av 
"översättningsjobbet", och jag gillar den 
eftersom jag är intresserad både av ord och av 
pussellekar. Så länge det inte blir för ofta är 
det kul när en rolig gröngölingstitel dyker upp.

Om man tittar på det exemplet du nämnde känns det 
viktigt att förkortningen har ungefär samma 
betydelse som originalet, eftersom den är titeln 
på hela serien. Då heter den 
W.H.A.D.A.L.O.T.T.A.J.A.R.G.O.N.. Man måste inte 
nödvändigtvis översätta det med 
E.N.S.Å.N.M.A.S.S.A.D.Ö.S.N.A.C.K., men man kan 
försöka hitta nåt liknande. Sen är det också i 
detta fall viktigt att vissa nyckelord kommer med 
eftersom titeln ska beskriva vad serien handlar 
om, nämligen hur Knattarna blev gröngölingar. 
Alltså behöver jag ett ord med K som i Knattarna, 
gärna tidigt i förkortningen, och G som i 
Gröngölingar, gärna i närheten och annars 
nånstans där det passar. Nu är det ju många år 
sen, så jag kan inte beskriva i detalj hur 
pusslandet gick till, men jag kan tänka mig att 
jag sökte bland ord som RAPPAKALJA och 
SAMMELSURIUM och SNICKSNACK, tills jag hittade 
HOKUSPOKUS, där jag inte bara har ett K tidigt 
utan också ett par bokstäver före som passar 
idealiskt ("Historien Om" kommer ju alldeles 
gratis); och betydelsen är tillräckligt OK för mig.

Tyvärr saknar jag ju G-et, men man kan inte få 
allt. Så vi jobbar vidare. Man kan sätta dit 
nånting på slutet ... Snack? Trams? TUGG kan 
betyda "prat" och innehåller G ... då får man 
avsluta med Gröngölingarna, men det kanske går 
... och i början får man använda nåt annat, då. 
Jag har ett S att bruka, det kan bli Scouter ... 
och så vidare, bla-bla-bla ... ibland kommer man 
in på ett stickspår och får ändra sig; funkar 
inte Scouter i meningsbyggnaden kan man ta 
Pojkscouter till exempel ... sen gäller det att 
beskriva det som behövs med de bokstäver som står 
till buds. Så man går vidare och letar nyckelord 
och fyller sedan i luckorna, och till sist blir 
det klart. Mer magiskt än så är det inte. Detta 
blir lite som när Sherlock Holmes förklarar sina 
metoder ... Äsch, så simpelt, vem som helst kan ju göra DET!

Vanligtvis är man lite mindre låst från början 
och kan välja lite vad som helst. Det är 
naturligt att hela ordet och/eller de enskilda 
delorden har nån anknytning till seriens tema. 
Inte alltid nödvändigt, men det är en lättgripen 
trådända att börja med. Ofta får man givetvis 
inspiration av originalet och kan ta nåt ord 
eller åtminstone nån idé därifrån, men om det 
inte funkar så finns det andra uppslag. Givetvis 
vill man att förkortningens utläsning ska låta 
lite rolig och att många av delorden ska vara 
pompösa, högtidliga och gärna lite ovanliga och 
svårfunna; men som regel ska de vara någorlunda 
riktiga och gå att slå upp för den som är nyfiken.

Samtidigt blir det ofta en komisk effekt om man 
kan blanda stilarna så att det plötsligt, gärna i 
slutet av förkortningen, dyker upp enklare och 
mer vardagliga ord och uttryck; eller om man inte 
väljer den mest uppenbara lösningen jämt utan 
stoppar in något mer oväntat ord ibland, även om 
det till synes inte passar klockrent in rent definitionsmässigt.

Det betyder att ett gammaldags synonymlexikon och 
andra ordböcker är till god hjälp under arbetet. 
Ibland har jag hela strukturen klar men kör fast 
på den sista bokstaven. Då kan jag sitta länge 
och bläddra igenom hela bokstaven P i SAOL, till 
exempel, på jakt efter något som passar. Men det 
är inte alltid det ger bäst resultat. Jag har 
inga krav på att orden måste stå i SAOL; utan om 
man kan hitta (eller skapa själv!) ännu 
konstigare ord som passar så måste det inte vara ett minus.

Mera då? Jag brukat sträva efter att få 
utläsningen att hänga ihop språkligt och inte 
bara bli ett staplande av substantiv eller 
adjektiv på varandra (utom om man tror sig kunna 
uppnå en särskild effekt med just den metoden) 
... och som alla säkert har märkt kan man ofta 
tillåta sig genvägar genom att ibland låta de 
mellanliggande småorden (Och, För, Som osv) ingå 
i förkortningen och ibland hoppa över dem, efter 
vad som behövs ... Se bara exemplet ovan! Sånt 
betraktar jag egentligen som skönhetsfläckar, på 
gränsen till fusk, men vad gör man.

Har man sedan hållit på i några år vill man ju 
gärna undvika att trampa alltför tydligt i samma 
hjulspår, så att det blir tjatigt. Jag har samlat 
mina förkortningar i en datafil som jag fyller på 
efter hand. Där kan jag söka efter vad jag 
tidigare har hittat på för bokstaven Ö, så att 
jag om möjligt kan undvika att använda samma 
överdådiga ord igen, och så vidare. Men det är en 
bra bit över 100 förkortningar på listan vid det 
här laget, så även om man vill sträva efter 
variation är det oundvikligt med vissa 
upprepningar. Jag ser till exempel att bokstaven 
N har använts till nånting med Natur- åtminstone 
tio gånger ... Allt blir inte perfekt, så är det 
bara. Tittar jag igenom listan är det några 
ställen som jag stönar och skäms över, även om 
jag nog är rimligt nöjd med de flesta trots allt, efter omständigheterna.

Det är inte ens alltid förkortningarna blir till 
riktiga ord, som vi var inne på förut. Ibland är 
det inte meningen att de ska vara det, och ibland 
orkar eller lyckas jag inte, fast det kanske hade 
varit önskvärt. Jag har en gammal 
O.S.M.A.S.K.E.H.U.L.T. på listan (fråga mig inte 
varför!!) och en lite 
nyare  P.O.P.P.O.P.O.F.F.P.O.F.F.. Men vem vet, 
ibland kan det till synes poänglösa vara en poäng 
i sig, just därför ... Det blir vad det blir.

Ja, det finns säkert många sätt att jobba med 
sånt här, men eftersom du frågade hur JAG går 
till väga, så antar jag att du antingen har 
somnat vid det här laget, eller blivit besviken 
på att det är så lite genialitet inblandat och så mycket rutinhantverk!



S Diös